Dream up: Intervju med Gustav - juli 2007

"Jag har gjort de rätta valen"
Bakom Gustavs något trumpna uppsyn så döljer sig en fängslande och sympatiskt personlighet. Tillsammans med de andra bandmedlemmarna så njuter den unga trummisen av framgångens sötma, en framgång byggd kring hans passion för musik och vänskap.


Är Tokio Hotels framgång den bästa lönen?
Gustav : ja, jag är så glad att se hur våra ansträngningar har resulterat i det här. Jag tycker att jag gjort de rätta valen. Trummor kom in i mitt liv när jag var 5 år och jag har lagt all min energi på det. När alla andra barn var utomhus och lekte så satt jag inne ensam i mitt rum och övade att spela på mina trummor timmar i följd. Jag är född till det. Den dagen som jag sprang på Bill och Tom då de övade i ett skjul i Madgeburg för sju år sedan, då kändes det som om jag hade en uppenbarelse. Jag visste den dagen att mitt öde skulle vara att spela med dem. Och jag hade inte fel.

Får inte den enorma framgången ditt huvud att snurra ibland?
Gustav : Jag spelar p.g.a. av passion för musik och inte för rampljuset. Publikens jubel och applåder gör mig lycklig men hur fort konserten är over så är jag helt klar i huvudet igen. Att spela en konsert eller i en tevestudio kräver stor koncentration. Om jag inte är allvarlig eller disciplinerad så tappar jag fokus och jag kan inte spela korrekt.

Är de andra bandmedlemmarna lika strikta?
Gustav : Vi har alla olika personligheter, men vi delar alla på samma ambition och beslutsamhet för vårt jobb. Från våra första trevande steg på en scen så visste vi hur hårt vi var tvungna att arbeta för att lyckas. Ingen av oss är lata när det gäller det här, vi arbetar alla på att vara så bra som möjligt.

Folk säger att du är en perfektionist?
Gustav : för mig så måste alt vara bestämt I förväg och organiserat. Jag lämnar ingenting over för improvisation, inte ens smådetaljer. Exempelvis så placerar jag min stol och mina trummor exakt på centimetern där de ska stå på scenen, alltid på samma ställe. Om någon sedan flyttar dem, ens en ynka millimeter så blir jag skitförbannad. Förutom min assistent så får ingen ens gå nära mina trummor.

Inte ens Bill?
Gustav: Inte alls. Han har redan råkat ut för min vrede, så han vågar inte ens längre sitta på min stol. När man är med i ett band så måste man följa vissa osynliga regler och respektera de andra personernas frihet och utrymme. Om inte så uppstår snart konflikter/spänningar...

Uppstår kriser I bandet?
Gustav : Det händer men det är väldigt sällsynt. Jag är lättirriterad så jag brusar upp väldigt snabbt. Jag skriker och blir skitförbannad och lämnar rummet en stund. När jag kommer tillbaks så är jag lugn igen och allt är glömt.

När hände det senast?
Gustav : Några timmar innan en spelning. Jag testade några rytmer som var tvungna att ske i snabb följd. Övningen var ganska svår och jag var spänd och ville att det skulle vara klart. Då kommer Georg, Tom och Bill in och ropar "Det där låter inte särskilt bra". Jag brusade upp och blev omedelbart skitförbannad.

Har du någon gång lekt med tanken på att ge upp allt?
Gustav : Att hoppa av TH skulle vara extremt oprofessionellt och skulle dessutom mer än allt annat vara ett oförlåtligt misstag. Att vi ibland grälar och är på lite dåligt humör påverkar aldrig bandet I sig eller hur det utvecklas. Det är en grundpricnip. Det är därför som jag då jag blir sur försvinner innan en spelning för att lugna ner mig.

Skulle du föredra att vara mer gladlynt?
Gustav : Jag är naturligt en diskret person. Det är därför som jag föredrar att vara I bakgrunden. Till skillnad mot Bill så klarar jag inte av att leva med allas blickar riktad mot mig hela tiden, det är inte min grej. Även om jag uppskattar små stunder av uppmärksamhet i rampljuset som exempelvis i slutet av varje konsert när Bill och de andra lämnat scenen så går jag fram och tar publiken i händerna och bugar. Och den lilla ritualen ger mig stor tillfredsställelse.

Lider du av dåligt självförtroende?
Gustav : Jag har, måste jag erkänna, svårt att träffa mycket människor, det är inte från att jag är rädd eller generad. Låt oss bara säga att jag är introvert. Den egenskapen brukar min familj och vänner "mobba" mig för och kalla mig hämmad och tjurig.

Är du en tjurig person med dåligt temperament?
Gustav : jag måste nog saga att ja, jag är ganska tjurig och grinig. Ett felsagt ord av någon, en ironisk kommentar, och jag blir sur. Jag är medveten om att det är en dålig egenskap och det är ju alltid en bra början...Nu måsta jag bara börja försöka bättra mig och det är en tung uppgift (skratt).

Var du ensam när du var yngre?
Gustav : Jag led av så många komplex att jag blev väldigt asocial som barn och höll alltid ett visst avstånd till andra barn.

Vilka var dina skäl till att må så dåligt?
Gustav : Livet har inte alltid varit snällt mot mig, speciellt inte som tonåring. (skratt). För det första så var jag väldigt liten. När jag gick i nionde klass var jag bara 119 cm (grimas) och jag hade dessutom otroligt dålig hy. När skoldagen var över så sprang jag hem och låste in mig på rummet och bad till gud att jag inte skulle träffa någon jag kände. Jag skämdes så mycket. I slutändan så tvingade mina komplex mig att isolera mig och bli ensam och det hjälpte mig inte att komma över mina blyghetsproblem.

Hur kom du över dina komplex?
Gustav : Då tänkte jag att jag aldrig skulle växa, men plötsligt fick jag en växtspurt och och blev 170 cm. vad gäller min hy så försvann finnarna efter flertalet läkarbehandlingar. Steg för steg så fick jag ökat självförtroende. Idag så mår jag bra och har inga problem att skratta åt mina gamla demoner.

Hur stor vikt lägger du på utseende?
Gustav : När jag var yngre så led jag av vad andra sa om mitt utseende. Men med tiden har jag lyckligtvis lyckades jag att lära mig att ignorera sarkastiska kommentarer och jag känna mig mer och mer säker. Nu bryr jag mig inte vad andra tycker och tanker om mig. Detta är något jag vill råda alla till.

Är ditt utseende viktigt för dig?
Gustav : Att bo ihop med Bill och Tom har gjort att jag bättrat mitt utseende. Jag var bara tvungen. (skratt) Innan, så kunde jag ta på mig vad som helst som exempelvis den galna t-shirten som jag köpte under en resa till Val Thorens. Den hade ett tryck med en kossa som åkte skidor. När jag kom hem med den höll killarna på att skratta ihjäl sig och de skrattar fortfarande åt det. Efter det så har jag blivit mer noggrann med vad jag tar på mig.

Vilka egenskaper gillar tjejer hos dig?
Gustav : Jag kan verka tjurig vid första anblicken, men skrapar man lite under ytan så upptäcker de att jag är trevlig och rolig. Folk säger också att jag är artig, ordningsam och duktig på att laga mat.

Tack till Xretinet!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0