Georg
Den coola killen med killerblicken
Till uppförandet påminner han om en katt. Han släntrar lugnt fram vid händelsernas centrum och ser sig om. Drar sig tillbaka och röker en cigarett i lugn och ro. Hans rörelser är lugna. Ingen brådska. Georg (18) håller sig gärna i bakgrunden. Det kan dock ändra sig snabbt: Då kommer han igång, och tar några danssteg till musiken. Georg älskar att dansa, benen kan inte vara stilla när han hör bra musik. De andra retas med honom för detta, men det stör honom inte. Han låter dem inte förstöra det roliga. Jeansen är slitna vid hälarna, Audioslave-tröjan är urtvättad, håret lite rufsigt, han gör vad han vill. Och håret! Även om Wuschel-looken (?) passar honom perfekt, plattar han sitt hår. I fråga om stil skiljer han sig från den två år yngre Bill: "Tycker du att det ser pojkgruppsaktigt ut?" Nej är svaret.
Georg Moritz Hagen Listing är pragmatikern av killarna. Spelar bas eftersom det helt enkelt saknades en basist i hans första källarband. Och för att bas är så härligt "smooth". Det alldeles rätta instrumentet för en kille som honom. "Jag har tänkt mig att lära mig fler instrument", säger han. Han vill lära sig spela piano "det tycker jag är så häftigt".
Med sina 18 år är han visserligen den äldsta i Tokio Hotel, men trots det ingen band-pappa. Det gör Georg helt klart: "Jag bestämmer inte över de andra killarna".
Tidigare var Georg en rebell: "Det är så att man måste prova sina gränser och se hur långt man kan gå". Däremellan är han ganska fredlig. För honom är dubbelbelstningen skola/band jobbigast. Han går i 13-e klass, nästa år tar han sin examen. Den vill han genomföra. Hans mamma vill visserligen att han tar ledigt ett år - men det vill inte Georg. Även när han är i skolan, står hans bands framgångar i centrum. För att inte behöva prata om Tokio Hotel går han inte längre ut på skolgården, utan är bara i skolan. Och om någon retas, bryr han sig inte. 18-åringen kan handskas bra med svåra situationer.
Precis som Bill och Toms föräldrar har även hans föräldrar skilt sig. Med pappan, som är tandläkare, har han ingen kontakt längre, syskon har han inga. Georg bor med sin mamma i Magdeburg. Han vill inte prata om sin pappa, det är honom för nära. Han släpper hellre fram sina känslor på basen. Bara ibland lyser Georgs ansikte upp, vecken i den fundersamma pannan försvinner. Då öppnar han sig en aning, ger en liten inblick i sin känslovärld - och spelar ut sin charm. Speciellt för kvinnor.
Förälskad har Georg varit flera gånger, men förhållandena fungerade inte. "Ibland är det inte så kul att vara förälskad" menar han och berättar om en tjej han var vansinnigt förälskad i. I ett halvår sprang han efter henne innan han insåg att det inte var meningsfullt. Trots det tror han fortfarande på kärleken. Och även på vänskap. 18-åringen har olika vänkretsar utanför bandet. Människor från skolan och handbollen. När han är ledig går han gärna ut: "Med mina kompisar behöver jag inte tänka så mycket, och det rensar hjärnan". Han nämner att "vänner måste vårdas" och måste le när han hör hur högtravande det låter. Och alltid när han ler ljusnar han, och den allvarlige Georg tar paus. Skuggorna försvinner från hans ansikte. Det är som en ridå öppnas, och blicken släpper fram en charmig kille som är kvick och smart. Och publiken sitter andäktigt, låter sig förtrollas och kräver helt enkelt bara en sak: En gång till!

Min film: "Matrix", med Keanu Reeves i huvudrollen är min absoluta älsklingsfilm.
Mina CD-skivor: Jag älskar Oasis-skivan "Definitely Maybe" och Black Eyed Peas låt "Don´t phunk with my heart.
Min CD-bok: Jag hör inte till dem som gärna läser. Därför lyssnar jag på "Medicus" av Noah Gordon på CD.
Min mat: Helst äter jag Gnocchi med gorgonzola-sås. Och till det dricker jag Red Bull, den sockerfria.
Min älsklingssångerska: Just nu är det Kelly Clarkson. Jag gillar verkligen hennes låt "Since U been gone".